måndag 30 juli 2012

Det här med att vara två. Det är så fantastiskt. Hur vi har vårat eget utrymme,
vårat eget universum där bara vi två ryms. Det finns ingen annan som kan förstå
det just vi två har. Det ni två har det kan jag inte förstå. Och det som det där paret
där borta har kan jag inte heller förstå. För det är en helt annan värld som jag inte
är med i, utan den innehåller bara de två. Jag vill inte vara med heller, jag vill bara vara
i hans och min värld, i vårat universum för det är det enda jag förstår. Och det enda
jag vill vara med och förstå.

tisdag 24 juli 2012

Fick en ny facebookvän idag, hon skrev såhär:

"Men åh, så fint att du accepterade. (Förlåt för att jag bara lade till dig såhär utan att känna dig men det var enda sättet att få kontakt med dig typ. Hej, kanske jag kan börja med. Jag har varit besatt av din youtubekanal i flera år nu och du har så fruktansvärt bra musiksmak och dessutom är du en fantastisk sångerska. Du har varit min inspirationskälla i flera år nu. Så tack för att du gör det du gör och tack för att du gör det så himla himla bra. Dessutom är du snygg som få.)"

Fina, fina människa. Tack. Det är sånt här som gör hela min dag. Eller nej, hela livet.
Sådana här ord gör det värt allting.

söndag 8 juli 2012

Och en sak till: Jag lyssnade på en live-inspelning från en några år yngre Frida med ett oroligare hjärta än idag och jag lyckades få mig själv att känna den känslan igen. Vilket är det viktigaste för mig att man känner någonting, eftersom allt jag gör musikaliskt är ren känsla. Jag känner något och vill att andra ska känna. Så jag blev stolt över mig själv och framför allt för att jag vågade redan då, lämna ut en liten del av mig. Och med det är vill jag säga att jag är nog rätt bra, och det är dags att ta tag i det nu.
Livet. Det här livet vi lever som kan vara alldagligt, monotont, tråkigt, spännande, varierande eller helt fantastiskt beroende på vilken dag det är. Det här livet som är så skört. Livet som kan ta slut när som helst.
Människor dör och människor blir sjuka, bara sådär. Det är som att vända blad, från en dag till en annan. Jag får tårar i ögonen och svårt att andas av tanken på att ingen går säker. Det kan hända vem som helst, när som helst.

Jag tänker på döden nästan varje dag. Tänker och försöker komma fram till någons slags acceptans. Försöker lugna ner mig och kunna klara av det fruktansvärda när det kommer att ske. Men det är svårt, det är väldigt svårt. Det är orättvist och fult. Jag vet att man inte kan lugna ner sig och förbereda sig och att man klarar av det ändå, för man måste. Men jag vill inte. Jag har åtminstone kommit fram till det här: Det är fint att vi har ett liv att ta vara på och en viss tid här för att bli påmind om att vi måste passa på att leva när vi kan. Det är vackert med livet att gå igenom åldrarnas olika stadier för att förhoppningsvis komma upp i en hög ålder och känna sig väldigt nöjd och tillfreds över det man har åstadkommit och varit med om i sitt liv. Men ändå:

Jag är livrädd för att leva

Och jag är dödsrädd för att dö

Så kära finaste ni, ta hand om er och lev livet.

fredag 6 juli 2012

Saker jag tycker om just nu: Sommar, sol, glittriga naglar, serien GIRLS, Linnea Henrikssons skiva, att ha sällskap, springtur i duggregn, müsli, mannagrynsgröt, mitt sommarjobb, vänlighet, tacksamhet, vattenmelon, köra bil och lyssna på bra musik.

Saker jag inte tycker om just nu: Vara själv, regn, mörker, att sakna och längta, somna ensam, trötthet, att våra "hemma" och knappt ha någon som man kan möta upp för att hitta på något.