Familjen ur högtalarna, känner mig peppad men samtidigt inte för jag vet
inte vad jag peppar inför. Saknar vänner som är alldeles för långt bort,
även om det handlar om en timme eller tjugo. Det är för långt.
Dricker kaffe och väntar på halv åtta hos mig. Känner mig litegrann
som en pensionär. Fryser och längtar efter sommaren. Har inspiration
och önskade att jag hann dela med mig mer. Tänker på goda gärningar
och fina människor, att det borde vara självklart att le och säga hej.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar