tisdag 9 februari 2010

Det är bättre. Inte lika tungt, inte lika svart.
Jag tror att det är lite lättare inuti.
Jag känner av ensamheten hela tiden
men jag är aldrig helt ensam,
och kommer aldrig att vara.
Tack vare det så klarar jag mig från att
falla falla FALLA
gång på gång och inte orka ta mig upp igen.

Jag snubblar bara lite emellanåt.

Hjärta och tack.

2 kommentarer:

  1. hej! jag vet, helt galet. Mind-fucking eller vad man nu ska säga. Och på tal om brev så är det lite skralt med det just nu, men jag hoppas brevbäraren kommer med det inom en snar framtid... vässar pennorna! ;P

    SvaraRadera